en spansk natt
Jag är en sån person som gärna vill skriva och dela med mig av mina drömmar. Jag tycker det är så farsinerande att man överhuvudtaget kan skapa en egen värld då man sover som man faktiskt tror är sann. Så jag tänkte försöka skriva vad jag drömde inatt. För det var så himla verkligt och så himla konstigt.
Skolan börjar ju snart och jag antar att det var därför jag drömde mig dit. Jag var på skolan och vår mattant/cafetant hade dött. Hon hade tydligen ett eget rum på skolan där hon levde, gick man in där så var det inrett som ett sovrum. Jag gick alltså in i vad som skulle kunna vara ett lärarrum men nu var någons hem. Jag tänkte "gud vad smidigt", så jag flyttade in. Eftersom att hon var död så behövde jag inte bry mig om henne, men alla hennes möbler och saker var kvar i hemmet. Men jag började leva där, blev mer och mer nyfiken och rotade ibland igenom hennes saker. Jag provade hennes klänningar och smycken. En dag när jag gick ut genom hennes dörr, så hamnade jag till och med i Spanien, där hon växte upp. Jag var liksom hon. Jag fick panik av att känna att jag förvanldades till henne, den gamla mattanten från spanien med vårtor i ansiktet. Men samtidigt kände jag friden av hur hon levde, hon var så lugn inom sig och jag kände att hon var glad över att ha dött, för döden skrämde henne inte.
Jag vaknade kallsvettig vid fem och var glad över att jag faktiskt var lika ung som när jag somnade dagen innan (och att jag inte hade några spanska vårtor).
peace and glory
Skolan börjar ju snart och jag antar att det var därför jag drömde mig dit. Jag var på skolan och vår mattant/cafetant hade dött. Hon hade tydligen ett eget rum på skolan där hon levde, gick man in där så var det inrett som ett sovrum. Jag gick alltså in i vad som skulle kunna vara ett lärarrum men nu var någons hem. Jag tänkte "gud vad smidigt", så jag flyttade in. Eftersom att hon var död så behövde jag inte bry mig om henne, men alla hennes möbler och saker var kvar i hemmet. Men jag började leva där, blev mer och mer nyfiken och rotade ibland igenom hennes saker. Jag provade hennes klänningar och smycken. En dag när jag gick ut genom hennes dörr, så hamnade jag till och med i Spanien, där hon växte upp. Jag var liksom hon. Jag fick panik av att känna att jag förvanldades till henne, den gamla mattanten från spanien med vårtor i ansiktet. Men samtidigt kände jag friden av hur hon levde, hon var så lugn inom sig och jag kände att hon var glad över att ha dött, för döden skrämde henne inte.
Jag vaknade kallsvettig vid fem och var glad över att jag faktiskt var lika ung som när jag somnade dagen innan (och att jag inte hade några spanska vårtor).
peace and glory
Kommentarer
Trackback